Mentorskap i skola och förskola

Jag har läst boken Mentorskap i skola och förskola av Ylva Ståhle och Agneta Bronäs och här kommer några av mina tankar från boken. Jag kände igen vissa saker från mitt år som mentor och även från föreläsningen av Christina Rask Swensson den 22 januari.

Bland annat så är syftet med introduktionsåret tydligt uppspaltat i fyra punkter och de tror jag kan vara bra att reflektera kring ofta.
1. Ge stöd på ett yrkesmässigt, personligt och socialt plan
2. Stimulera till professionell utveckling
3. Bidra till att skapa en trygg och utvecklande arbetsmiljö för läraren eller förskolläraren
4. Utveckla lärarens eller förskollärarens förståelse för skolan eller förskolan som arbetsplats samt för dess roll i samhället (skolverket, 2011, s.1.)

Mentorns uppgift är att stödja och stimulera till utveckling, inte att bedöma. Vidare står det att stödet som mentorn förväntas ge ska vara kunskapsmässigt och erfarenhetsbaserat. Man belyser även att introduktionsperioden ska bygga på adeptens utvecklingsbehov. Detta i kombination med kompetensprofilen bör vara en bra struktur för samtalen under introduktionsåret. Enligt boken bör samtalen vara individuella och regelbunda, vilket även jag tror är en förutsättning för att året ska ge adepten utveckling och stöd.

Boken lyfter även att mentorn också har ett behov av nätverk och samarbete för att utvecklas i sin mentorsroll. Det tror jag är viktigt i alla former av utveckling och så även här. Det är viktigt att nätverka kring mentorns roll, arbetsuppgifter och syfte.
I boken lyfter man vikten av att skapa en miljö med öppenhet och tillåtande atmosfär, med kritiska diskussioner för att undvika att personligt yrkeskunskap överförs utan reflektion. Genom att mentorer får tillfälle att nätverka får man förhoppningsvis lyft vikten av att ta tillvara på adeptens nya kunskaper och frågor som leder enheten till utveckling.

En annan sak som fångar mitt intresse i boken är relationen mellan mentor och adept. Hur viktigt det är med relationen dem emellan, att den är personlig men inte privat. Hur blir det om relationen dem emellan inte riktigt fungerar? Som mentor bör man fundera på hur samtalen ter sig, talar du till eller med din kollega? Gynnar strukturen i samtalen någon av er? Hur kan stöd på ett personligt och socialt plan se uti en dialog? Mentorn ska lyssna, utmana och bidra med fler vinklingar på de frågor som diskuteras.

Jag fångades av kapitlen kring vilka delar som ingår i en lärarkompetens enligt forskarna Aspelin och Persson, 2009. De utgår från tre teoretiska begrepp: autentiska, pedagogisk omtanke och pedagogisk omfattning. Det var intressant att läsa om dessa begrepp och hur de kan användas som ett stöd i analysen av läraruppdraget och stimulera till utveckling.

Något som både boken och Christina Rask Swensson tar upp är vikten av att få med adeptens arbetslag, så att alla vet vad introduktionsåret innebär. Kanske ska mentorn träffa hela arbetslaget tillsammans med adepten vid några tillfällen. Det kan ju även leda till att adeptens nya kunskaper tas tillvara på och att hela arbetslaget diskuterar vissa frågor i kompetensprofilen.